Lite lättare axlar !

Varför ? Tro?

Jag ser ljuset, hoppet är de sista som överger en, tänk vilken skön känsla om de vore så väl att de kunde gå vägen för både min älskade päron. Mina tankar har nuddat orden ta rätt efter en, begravning/ar, säga upp saker osv. Ett tag kändes det MYCKET TUNGT, känns väl fortfarande tungt men de har blivit lite lättare på mina axlar nu när min älskade moster ringde och berätta en god nyhet. Lite lättare i alla fall, visst de återstår en hel del arbete framför dem men ett steg mot ett friskare liv. Tänk er själva, när någon nära säger de har drabats av en sjukdom, spelar ingen roll als vilken sjukdom, för en sjukdom är en sjukdom, något som skall besegras. Man har ett sk "schema" något att se fram emot, något att kämpa emot. Nya sådana har dem nu. Jag vet att jag har "knuffat" undan er mina älskade närmaste vänner, gjort de för jag har velat vara för mig själv, har inte haft den orken jag velat för att kunna umgås.
Man är aldrig riktigt förberedd för vad som skall hända eller ske med en men en sak är viktigt "Carpe Diem" lev för stunden, för dagen. Om någon skall lära sig leva för dagen, så är det jag, jag måste ta en dag i taget för annars kommer jag en vacker dag gå rakt in en vägg som inte är den nådig. Så jag ber om en enda sak mina älskade närmaste vänner, repsektera mig för den jag är & jag ska skall göra desamam för er. Jag är inte perfekt, älska mig för den jag är..
Nu blir de sängen, sova lite lättare, vakna med ett gott leende på mina läppar imon, kan hoppas på det.


Natti, susa gött !



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ylvabla

En pratglad prick *blink* Läs

RSS 2.0