veckan som vart...

Vart hemma en hel vecka med svår öroninflammation på höger öra. Var till läkaren i tisdags förmiddags, fick öronsalva & penicillin dvs kåvepenin, 2 om dagen ( en morgon & en kväll) . Nu igår på förmiddagen fick jag ont i ryggen och lite i nacken lade mig för att vila, på eftermiddagen slutade med att jag var "tung" i huvudet mycket ont i nacken och så började spy, inte en gång, utan jag spydde 5 gånger. På kvällen var jag helt slut, fanns inga krafter alls & tog och drack ett glas urvispat cola. Sedan fick jag äntligen sova några timmar, en hel natt & så skönt.

Imorse när jag vaknade så vaknade jag med klianade hals, snörvlande näsa & lite seg. Under dagen har halsen blivit mer kliande än nånsin.

Just nu sitter jag nyser och hostar, dricker varmt te för att få de bli bättre men det verkar inte vilja sig lyckas.
Först svår öroninflammation och nu halsen, nej, jag orkar inge mera med detta att vara " sjuk". Sitta i en liten etta, kommer ingenstans, vill en del men måste ju kurera sig för att kunna göra de jag vill senare.

Vill enbart komma ut få frisk luft, umgås med dem jag verkligen älskar, de närmaste, mina närmaste bästa vänner.
Just nu är jag MYCKET TRÖTT i SJÄLEN . Lyssnar på Amy Macdonald, försöker bli en liten smula positiv, önska mig kall glass & dessutom vill jag bli FRISK NU.


Nej tror jag ska slå en signal till mor & undra om jag kan få två liter glass nu för att lena min hals. Den är såå sjukt irriteradande nu. GLASS i stoora lass, drömma kan man väl.

Tycker inte jag fått livet dit jag vill, där jag vill finns det förstående människor & repsekterande människor.

* Carpe diem*

Njut av denna dag & njut i  din älskades famn ;)

Ta inte saker för givet !

I Lördags åkte jag, min bror, min brors flickvän, mamma & pappa upp till vår stuga. Åkte dit upp för att vila upp sig & göra inget alls. Eftersom de enligt väderapporten skulle regna hela lördagen så tog min bror med sig spel. Väl där uppe så var det uppehåll, så jag tog fram gräsklippan & klippte nästan hela gräsmattan där upp. Brorsan körde lite med trimmern runt träd och buskar. Lördag kväll bjöd mina föräldrar oss på köpes pizza. En familjepizza och en vanlig pizza, mycket gott var det.

Vi hade flera olika samtalsämnen under kvällens gång. Vi är en familj där man är ärliga mot varandra om de är så bra nyheter el dåliga nyheter, spelar ingen roll als, huvudsaken man är mor varandra.
Så i lördags kväll var min pappa ärlig mot oss alla.

Vet inte vad jag ska säga, vet inte hur jag ska reagera, vet inte vad jag vill veta, vet inte hur jag ska göra min vardag så det passar de inblandade & jag sitter här helt paff & mycket ledsen inombords. Igår kväll när jag kom hem, var själv i min lya så kom tårarna, de kommer att komma fler, de var inte sista gången. Jag är mycket rädd.

När ska man fråga dem frågar som man vet är opassande nu men är ett måste för att veta till sedan.
Hur ska man ställa dem & när kommer de att vara passande att fråga dem.

Denna helg var bra i många aspekter men de dåliga tog över, just pågrund av de denne sa. Ordet jag bär på är RÄDLSA.

Känner att jag vill inte tillbaka till min fas 3 praktik, vill umgås med min närmaste familj, få ut så mycket det går. Fas 3 är en fjärt i rymden jämfört med detta.

Just nu skulle jag vilja haft en pojkvän som jag kunde vänt mig till, anförtrott mig till & få synpunkter på saken.

De är mycket jag vill att just denne skall få uppleva. Hur? När? Kostnad?

Du betyder allt för mig, vill inte förlora dig nu. Vill ha massa år kvar men nu när man vet att så är inte fallet.

Tack för ikväll. Nu blir de lite fotboll & imon blir de läkaren pga mitt högra öra, rejäl öronvärk. Haft sedan i fredags morse. :(

Hej då "

Försöker - Något bra- skiit !

Försöker - Något bra - skiit !

Fan, fan, fan, fan & ännu mera fan. Jag började min nya resa i slutet av av förra sommaren, närmare bestämt 24 Juli.
Jag ställde mig då på vågen, jag fick mig en rejäl chock, en tankeställare, en snabbare väg mot döden via hjärtinfarkt, svårdiabetes & med mera saker man kan få vid tung övervikt. Så efter jag hade gått av vågen den söndag den 24 juli kväll, tog jag sak i min rejäla övervikt. Åt 5 mål per dag och det sista målet var en shake, dessutom började jag träna minst en gång per vecka i höstas. Gick ner närmare 20 kg.

Så efter jul, hade gått upp ca 1 kg men gick ner det igen men nu de senaste 2 - 3 månderna har jag börjat falla i dem små luckorna igen, de små gamla vanor börja komma tillbaka igen. Så nu har jag gått upp 5 kg. Usch fy sjutton, vill inte ha de gamla kilona på mig igen & framför allt vill jag inte ha de gamla vanorna tillbaka. VILL enbart ha det NYA tillbaka & jag vill få in jumpan in i mitt liv igen. Jag mådde så bra att gå minst en gång i veckan på jumpan.

Jag sitter nu och tänker varför jag äter onyttiga saker nu denna helg, varför sitter jag bara och matar in det när jag vet om att det är riktigt onyttigt. Jo mitt svar kommer nu. Det beror på att jag har för mycket att ta itu med så jag vågar inte börja med något alls, är rädd för att misslyckas totalt, dessutom har jag en nära familjemedlem som är svårt sjuk, jag kan inte hantera de så lätt som jag trodde jag skulle göra. Dessutom VILL jag finnas för min närmaste få riktiga vänner. Jag har nu hamnat i det gamla spåret, jag bryr mig om de runt omkring mej men inte om mig själv, som jag egentligen borde göra.

Jag undrar en sak till, när ska den craziga Ylva sidan komma fram igen, den som får för sig saker & inte tänker på vad som kommer sen som lever i nuet.
Denna helg vill jag helst glömma i matväg för övrigt är denna helg okej. Den duger.

Nu måste jag sätta ner min fot, lära sig NEJ till vissa personer som tar sådan energi utav mig. Vill enbart omringas av naturella personer dvs ärliga, omtänksamma, "ge & ta" personer & som kan ta mig för den jag är & hur jag ser ut & kan ta mig för mina förändringar i mitt liv.

Jag vet som sagt inte var jag ska börja i denna " snurriga" värld.

Jag måste börja ta itu med mig själv, vad vill jag, jag ska inte bry mig om vad andra tycker, jag ska köra på i den riktning som känns bäst för mig. Men det är just det, vad känns bäst för mig, vad vill jag. Våga jag hoppa in i något.

Om någon av mina närmaste kunde puffa in mig i rätt riktning så vore de guld värt. 

hare bra !

ylvabla

En pratglad prick *blink* Läs

RSS 2.0