Så skört men ändå livet i sig ...

Har nyss suttit och tittat på "Vid din sida" med Julia Roberts och Susan Surandon, en splittrad familj, exmaken har funnit en ny kärlek och man får fälja med på den resan och alla saker som kan hända en eller flera i en sits som denna. Gillar filmen starkt, kan inte annat säga, när mna som jag suttit och "snyftat" i ca 2 timmar fram och tillbaks, det slutade med att jag nu sitter och funderar på min väg, vilken väg ska jag vandra i denna STORA och ENORMA värld,? Ska jag ta den slingriga vägen el den raka el mellanvägen, den som känns som väldigt enkel men är väldigt svår att komma fram på.

Lyssnar just nu på Celine Dion, hostar sönder min hals rejält, sakna en ÄNGEL rejält, tänker på min sköna farmor, spela kort och åt nygräddade pannkakor, som vi bruka göra när jag var mycket mindre, slutade med att jag förlorade men på något sätt gjorde det inte mig något, det var att vi gjorde något tillsammans som vägde mycket tyngre, att vi var tillsammans just den tiden, varför jag börjar ta upp gamla minnen är att jag vet inte hur länge jag få ha min kära och underbara mormor i livet, vet vi ska alla den vägen vandra men jag ber "något där uppe" hålla ett öga på henne så jag får ha en mycke trevlig JUL & NYÅR med henne och andra kära.

Just nu sakna jag min UNDERBARA ÄNGEL så himla mycket..



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ylvabla

En pratglad prick *blink* Läs

RSS 2.0